Alltså jag undrar verkligen hur folk tänker ibland.
Man måste ju tänka åt dom för dom tänker ju inte alls? eller?
Ska dra ett exempel idag på min praktik(matbutik) utan att nämna några namn.
Jag och "kollega 1" står och plockar varor och har gjort enda sedan dom kom.
Vilket varit en bra stund.
Detta var frysvaror och innan vi bestämde för att lägga ut allt i diskarna
så gick vi till våran "lagerfrys" för att hämta ut det "gamla" först och stoppa
in det nyaste i frysen istället.
Vi rotar runt där inne.
Det står en hel stapel med kanske 10 paket kyckling upp på rad.
Paketet näst längst ner är trasigt och detta gör att hela stapeln ramlar,
flera kartonger går sönder.
Samtidigt som denna "kycklingstapel" har varit ett stöd för en annan stapel
med kartonger så rasar nästa stapel också och nu är det fullt med kartonger
över hela golvet.
Kollega 1 står med typ 8 kycklingkartonger över sig som bara lutar på denne
och kan inte göra annat än att bara stå där.
Samtidigt håller jag fast den andra stapeln som är på väg att tippa ännu mer.
Till slut får kollega 1 runt sin fot om kartongerna så jag kan springa ut
och försöka få någon att hjälpa oss.
(Jag orkar bära typ 1 sådan kartong max 2).
När jag precis kommit ur frysen ser jag kollega 2 och tänker "va bra"
och denne kommer in i frysen.. denne har med sig en korv i handen 
efter som denne var på väg någon annanstans i farten innan.
När kollega 2 lägger bort korven precis för att hjälpa till ramlar ytterligare
en stapel och säger samtidigt något i form "gu så kul" och lägger till sedan
"JAG TAR MIN KORV OCH GÅR".
Och det gjorde denne också????????????!?!?!?!!!
Bara gick när vi behövde hjälp??
Efter bara en kort stund efter detta behöver kollega 1 gå till kassan
så jag blir kvar själv med alla trasiga kartonger och varor som ligger på
golvet.
Plockar och plockar och plockar... får ta ut alla kycklingpåsar
och stapla upp i massa backar istället.
Hinner inte ens klart med frysen innan lunch och jobbar över en bit på lunchen.

Jag orkade inte ens säga något när "den" bara gick sin väg med korven?
Vi andra två bara tittade på varandra med en sådan där blick ni vet.
Sånt här får mig så irriterad alltså? Gör man så?
Man hjälper väl varandra? Eller?? 
Jag gick och berättade detta för kollega 3 som förstod mig totalt.
Och jag visade hur jag hade fått stapla upp grejerna osv
och frågar "VEM SER DET?" vem ser att jag gjorde det jobbet?
För att ingen annan gjorde det? Vem?
Ingen.. det var ju ingen där.... 
och jag är inte ens anställd! Jag är bara en fucking praktikant!

Jag lägger faktiskt mycket hjärta!
MEN ÄR DET NÅGON IDÉ??
Vissa säger till mig att alla bara tänker på sig själva, men är det
verkligen så? Verkar ju typ så? Men då förstår jag fan inte hur
folk fungerar alltså.. jag förstår mig inte på folk.
Sådär är inte världen för mig.

Konstigt att man blir elak och bara vill skita i allt ibland?
NÄ det är fan inte konstigt.






Och jag antar att några från min praktik även kommer ha läst igenom detta.
Varsegod.. det är såhär jag ser det.
Tycker verkligen det var fel gjort och tycker INTE detta är som att snacka skit
om ni nu skulle få för er att säga något i den stilen när vi ses på måndag igen.
Jag TROR att jag gör så mycket mer än vad faktiskt alla ser.
Jag känner det så.

Jag älskar verkligen att vara på min praktikplats eftersom det är den bästa
jag varit på men alla måste pusta ut någon gång!