Möten hit och dit och ändå inte komma någon vart.
Jo, mer än mot slutet, och sen då?
Varit jobbigt ett tag att veta allt i ovisshet.
Nu sitter jag här..

Paniken flödar och hjärtat dunkar
finns ingen ro, någonsin.
Jag vaknar på helgerna och tror att
det är måndag och det ända jag hör är folket som tjatar.
Jag har inte ens ro när jag sover.



DÄRFÖR har jag inte skrivit på ett tag..