Jag gillar inte att skriva det negativa i bloggen alltid men nu
känner jag bara att jag måste göra det.


Jag förstår inte varför du inte kan vara stolt över mig när jag kämpar
allt vad jag kan, jag måste göra det i min takt annars rasar det igen.
Jag förstår inte hur du kan säga sådana saker till mig utan att förstå
att du trycker verkligen ner mig och jag mår PISS av detta.
Det blir inte roligare för mig att kämpa när jag bara få höra negativa saker.
Den negativa energin kan skapa det mesta man aldrig trodde skulle hända.
Medans den posetiva energin ger en så jäkla mycket energi och livslust.
Den får en att brinna som man aldrig gjort tidigare.
Men får jag någon posetiv energi från dig?
Inte vad jag märkt.
Jag tappar istället all lust över att göra både mig och dig stolta.
Tills slut blir jag istället den person du tror att du redan pratar om fast jag
vet att jag inte är den personen ännu.
Jag vill heller inte att det ska bli så men du måste förstå någon gång.
Alla är olika och alla har sina sätt att lösa saker och ting.
Och när jag känner att jag kämpar och faktiskt mår bra av att kämpa
så vill jag inte höra massa negativ om det, det första jag får höra på morgonen.
En sådan här morgon förstör hela min dag.
Tack vare dig.
Min lust är borta totalt idag.
Jag vill inte tappa min lust helt.
Du borde vara stolt över mig och det är inte en fråga jag ska behöva ställa egentligen.
Det ska komma från dig.... från ditt hjärta.


Jag kan erkänna att jag inte alltid heller delar ut min posetiva energi,
men jag försöker i alla fall.
Och sen ser jag på vissa människor som bara har negativa saker att säga,
dom har ju problem själva.... sen väljs ett offer, och offret det är jag.
Jag som mest av alla inte behöver något negativt just nu.
Jag har gått förbi det för längesen.


Du minns inte hur det var för bara två årsedan?
Vart var jag då?
Inte långt på vägen jämnfört vad jag är nu.
Hur ser du på det?
Nej det är ju redan bortglömt, alltihop.
Jag borde vara hel lagad vid detta lagret men då ska du vet att det går
inte så snabbt från att vara på botten till att nå toppen.


Kommer du ihåg vart du varit själv?
Just precis.
Då borde man inte se ner på folk som är där du har varit.
Och mitt fall har ju varit så mycket sämre än vad ditt har varit.
I själen.
Du hade bara en väntan.
Jag hade ett helt arbete att bygga upp inom mig.
Arbetet är nästan klart och nu går jag på vägar mot framtiden.
Vägarna du inte ser.

Jag blir så jävla ledsen, besviken och arg.
Det gör fanimig ONT.
Och det ondaste av allt, är att du inte förstår.




// PinkSugar