Hellu...

Mindre bra natt för mig och mindre bra morgon också.
Ni vet som jag skrev i ett inlägg igår om min visdomstand,
"Har aldrig haft världens värk av dom men ont gör det i alla fall."
Man ska aldrig säga aldrig.
Har sovit så dåligt och vaknat flera gånger inatt för jag hade så 
SATANS ont! Gick inte ligga på den sidan ens och svårt att somna
om efter varje gång jag vakna.
Jag har ALDRIG haft såhär ont av mina visdomständer, fyfan..
Ett av det första jag gjorde när jag vaknade i morses var att ta en ipren igen.
Det dunkar inte längre men det känns! Pilla med tungan gör ont!
Glömde visst ta i trä liksom..

Och sen, till morgonen då.
Jag vaknade JÄTTE YR i huvudet, kunde bara ligga på ena sidan gick inte
vända sig om utan att det skulle snurra ännu mera.
Testade att sätta mig upp men såklart blev det värre och panik fick man,
mina ögon hackade sig från höger till vänster om och om igen..
riktigt obehagligt alltså!
Det sitter fortfarande kvar i huvudet  på mig men såklart bättre men alltså
bara för detta så sökte jag såklart upp på internet för detta är inte första gången
jag känner såhär.
MEN vad jag fick fram var det något som VERKLIGEN stämmer in på mig också
bara det att varje gång jag känt såhär har jag alltid tagit det automatiskt att det tillhör
min panikångest? Vilket jag tror nu är TOTALT FEL.
Visst en hel del av min yrsel hör ju till ångesten men jag är ganska ute med ångest
än vad jag varit innan.

Med tanke på att jag haft problem med mina öron sedan jag var liten så slår mig tanken
att jag gått med detta i flera år, utan att veta om det.
Menar, jag har gått och kollat min balans, syn ja... allting (INNAN jag ens fick min panikångest).
Men aldrig hittade dom något fel.
Som liten hade jag även tjut/plingande toner i öronen, dock inte ständigt.
Jag kan fortfarande få tillbaka det ljudet än idag men idag håller det kanske i sig ett par
sekunder där efter lite brus och sedan är det borta, idag är det inte obehagligt som då.
Jämnfört när jag var liten kunde det vara i flera minuter.
En annan sak som varken jag eller någon annan kan eller någonsin
förstått sig på..ett besvär jag hade också då som liten MEN
jag har det kvar idag också, men idag är jag van.. tänker inte ens på
det så länge jag inte påminner mig själv eller någon annan.
Det är att som jag kallar det "ser snett" alltså och detta har inget med
min syn eller balans att göra.
I alla rum förtom utomhus så lutar golvet neråt för mig.
Speciellt i långa lokaler, lite större utrymmen.
Och detta var jag jätte rädd för när jag var liten, när t.ex min pappa
fick sitta och hålla händerna framför ögonen på mig för det lutade så mycket
och jag blev rädd.
Men idag har jag inga problem med det heller, (jag ser det ju bara när
jag tänker på det).. annars är jag väl bara van vid det nu helt enkelt.
Menar, detta har aldrig gjort att det lutar så mycket att jag inte kan gå
rakt eller så, inget sådant alls.. utan det bara lutar.. i synen.

Eftersom alla tutat i mig att ångest och yrsel hör ihop så har jag ju bara tänkt den vägen också.
Och visst, yrsel kan höra ihop med ångest.. men lite konstigt
att bara få yrsel utan någon ångest, eller?
Menar när jag blir yr, klart jag får panik... och självklart
hör paniken till min ångest, trodde jag.
Men nu tror jag annat.

Det jag läst om nu är något som heter "Godartad lägesyrsel" eller "KRISTALLSJUKAN"
och det är alltså i de tre gångar man har i öronen så kan kristaller falla ner och lägga
sig på annan plats som rubbar en del av ett balansorgan.
Och att detta händer kanske när man legat ner länge (typ en natts sömn) då kristallerna
kanat iväg en bit och sedan vänder man på sig och då rör det sig och andra signaler går
till hjärnan och ögonen vandrar av sig själva och man blir jätte yr.
Oftast har man "ett sjukt öra" säger dom.
Ni kan läsa mer själva HÄR (öppnas i nytt fönster)
Och jag tror verkligen att jag har detta och har haft länge.
När jag tänker efter liksom när det har hänt mig så.. kommer jag bara på mer och mer
men jag har alltid skyllt på ångest eftersom det blir ju lite av samma symptom, yrsel och
panik... inte lätt och skilja på allting liksom.
T.ex när jag stått i duschen för att luta mitt huvud bakåt har jag fått sådana här
yrsel grejer.. men vad har jag gjort?
Jo, tagit tillbaka huvudet såklart och stått stilla en stund, tänkt att ångest
spökar med mig och sen är det borta.
Men klart det händer igen och igen när jag tar tillbaka det.
Nu är ju detta inte något jag har varje dag heller såklart.. även om jag
läst att det kan sitta i, i flera dagar eller t.om veckor för andra.
Jag har ju inte tänkt på detta sättet alls så jag vet faktiskt inte hur länge
jag brukar känna av det, det blir väl att lära sig från och med nu.
Det jag inte kan förstå är i så fall att ingen har kollat upp detta ordentligt?
Utan här går jag och blir rubbad och tror att det är något helt annat fast det kanske inte är det?
Nu är ju detta totalt ofarligt som tur är, och det är ingen sjukdom man tar medeciner för utan
en läkare vrider på huvudet i ett speciellt mönster
så att kristallerna faller tillbaka på rätt plats.
Och man får antagligen övningar att göra själv så man lär sig.
Samma sak som man gör med panikångest, man går ut bland folket
eller vad det nu är, man ska ORSAKA symptomen för att få dom att försvinna.
Och ångest är VÄLDIGT OBEHAGLIGT likadant med att bli så yr att du åker en
karusell fast du inte gör det.

Ska i alla fall fixa tid på vårdcentral och kolla upp detta, jag är bombsäker på att det är det.
Men gu vad förvånad jag blir... men också väldigt glad om jag upptäckt något
jag kan bli av med.



// PinkSugar